Stockholm, skogen eller fjällen?

Ahhh, mina tankar flyger fram och tillbaka. Ibland kan jag bli så fruktansvärt trött på denna stad. Denna sjuka hets, stress och jakten på bekräftelse och att hela tiden göra rätt och bäst. Dessa stunder hysterisurfar jag på hemmet efter skogsgårdar runt om i landet. Men så smyger sig paniken på...nej, stockholm jag älskar ju ändå stockholm! Jag älskar ju pulsen, jag älskar ju tempot, jag klarar ju inte av det långsamma. Jag älskar anonymiteten man har, jag älskar krogarna, restaurangerna, tillgängligheten.

Fram och tillbaka, går tankarna. Men kan man inte få båda delarna. Är det verkligen platsen man bor på som sätter begränsningar. Det är ju bara en själv. Allt handlar väl egentligen om att bara göra, tänk inte så mycket utan gör. Skapa! Tänk inte jag gör det sen, eller en dag ska jag göra det, se till att göra det du vill och det du brinner för, nu!!!

Visst kan jag välja att leva ett liv där jag alltid kan ta mig till platser jag tycker om, till platser där jag kan finna ro och få göra det jag älskar. Och sedan komma hem till mitt älskade stockholm. Att skapa sig en livsstil, att styra jobbet så att tid finns, att inte låsa fast sig på en och samma plats. Skapa ett nätverk i hela sverige, eller världen om man så vill:) Visst är det möjligt? Det är nog så jag vill ha det. Jag är för rastlös i min själ för att vara på ett och samma ställe, den platsen jag älskar kommer jag till slut oxå att tröttna på, så jag måste få fara runt. Och när jag sen kommer tillbaka så ser jag tjusningen i platsen igen. 

Jag bara gör´t, japp, jag drar. Men jag kommer tillbaka..varje gång:)